BVC idag

Idag var vi återigen på kontroll på BVC, vi är där rätt ofta pga lilla L:s dåliga viktuppgång. Men nu har det börjat peka uppåt igen! På två veckor hade vikten ökat med 225 gram, längden med 2,5 cm och huvudomfånget med 1 cm. Så nu väger lillpluttan 5395 gram, är 60 cm lång och har ett huvudomfång på 39 cm. Fortfarande en liten bebis för att nästan vara 4 månader gammal, men hon går i alla fall upp i vikt nu. Tänk vad lite ersättning kan göra! Så från födseln har hon gått upp lite mer än 2 kg, växt 10 cm och ökat huvudomfånget med 4 cm. Tänk om man fortsatte att växa i den takten hela livet? Hmm... och då ska man tänka att brorsorna hade gått upp 3 kg vid det här laget och växt 5 cm mer på längden.

Kontroll igen om 2 veckor för att vara helt säkra på att vikten och längden går upp som den ska. Efter det ska det förhoppningsvis räcka med en gång i månaden.

L och jag var även på babymassage och det är ju så spännande med alla de andra barnen! En liten kille på vardera sida att kika på, då har man ju knappast tid med massage!

3D/4D ultraljud

När vi väntade lilla L gjorde vi ett 3D/4D ultraljud i v25+6. Kan ni tyda bilderna?

Båda fötterna upp och korsade till höger. Båda händerna knutna framför ansiktet till vänster. Hon for upp med båda fötterna och händerna samtidigt, en vig tjej!

Ansiktet syns i profil till vänster och vänster hand hålls upp framför ansiktet så att alla fem fingertopparna syns

En liten fotsula med de fem små tårna

Gifta i 70 år

Tänk er att vara gift så länge. I 70 år. Det var min mormor och morfar på dagen. Morfar dog på deras 70-åriga bröllopsdag.

Så länge kommer inte jag och maken hinna vara gifta, i alla fall troligtvis inte. Då får maken blir över 100 år om vi ska lyckas med det. Fast det är klart, när vi är så gamla kanske det inte är så ovanligt att bli 100 år. Bara de senaste 10 åren har antalet hundraåringar i Sverige fördubblats.

Än så länge har vi skrapat ihop 5 år som gifta, 7½ år tillsammans.

Lussebakning!

Idag har vi varit hos mormor och bakat lussekatter! Pojkarna gjorde så fina egna versioner av lussekatter. Långa och med massor av russin på, smaskens såklart! Så nu har vi att bjuda på när E ska ha födelsedagskalas på lördag på sin födelsedag. Lite kakor fick vi med hem också och mat till pappan som blev glad över att slippa laga mat när han kom hem.

Imorgon ska pojkarna hämtas av mormor och få sova över hemma hos henne. Spännande!

Släkten

I samband med morfars begravning fanns givetvis mycket stora delar av släkten i närheten. Däribland var barnens morbror K. K var här bara för några helger sedan också när morfar blev sjuk, i och med att han bor i Huvudstaden så är det inte så ofta han kommer annars. Han har då hälsat på oss varje gång han har varit här vilket har varit väldigt roligt. Killarna tycker att morbror K är ju så rolig! Sist byggde han och V ett legohus och det har V fortfarande kvar för det har ju K varit med och byggt! E visar upp sig hela tiden och hoppar och studsar. Igår fick han koka kaffe till K med sin nya kaffekokare och servera tomatsmörgås, kött med citron och diverse andra mystiska rätter. Jättekul såklart!

Lilla L var måttligt intresserad och höll sig helst hos mamma eller pappa.

Jord till jord

Nu är han definitivt borta, morfar. Min underbara morfar är begravd vid kyrkan i sin hemort idag. Det var en jättefin ceremoni och en mycket trevlig minnesstund efteråt. Lilla L var med och uppförde sig exemplariskt.

Det känns fortfarande overkligt, men det har nog så smått börjat sjunka in att morfar faktiskt är borta. Men det kändes skönt att höra att han hade sagt till min mamma och min moster att "Nu räcker det, nu räcker det." Han var nöjd och kände sig färdig med livet. Min älskade morfar.



För att nämna något mindre trevligt med hela begravningen är de människor som inte har träffat morfar på många, många år och som kommer och låtsas bry sig när det bara är arvet som intresserar egentligen. Att stå och diskutera företag och fabriker vid graven där morfars kista precis sänkts ner är höjden av dåligt omdöme anser jag. Visa lite respekt även om ni inte gjorde det då han fortfarande fanns här hos oss!

Amning och flaskning

Ja, nu är det nog snart slut på ammandet. Både skönt och lite ledsamt. Hade ju hoppats på att kunna amma henne delvis i alla fall tills hon var 6 månader. Inatt och imorse kom det ingen mjölk hur L än kämpade. Givetvis blev hon väldigt arg och frustrerad. Vi försöker några dagar till och ser om det kommer igång igen eller om det verkligen är helt slut nu. Tur att hon accepterar flaskan nu och mer än gärna äter ersättning sedan några veckor tillbaka. Så här dåligt med mat har jag inte haft med pojkarna så det känns lite märkligt, men jag tror det är all stress och inte blev det bättre när morfar dog heller.

V ammade jag helt tills han var 4,5 månader, han fick inte en droppe ersättning. Sedan ammade jag honom delvis tills han var 7 månader då han självmant slutade och började med välling istället. E ammade jag helt tills han var 3 månader då han började få en flaska ersättning på kvällen för att sova bättre på natten. När han var 3,5 månader började han få smakportioner och vid 5,5 månader ville han inte amma längre. Välling ville han däremot aldrig ha utan han blev en grötkille istället.