Premiär i matstolen!

Idag satt vår lilla L för första gången i sin matstol och hon klarade det galant (med viss uppbackning av en filt)! Hon var så nöjd och tyckte det var jättekul att få sitta där i. Varje gång vi sätter henne i babysittern nuförtiden som är i högsta läget så gör hon "sit-ups" och försöker sätta sig upp ännu mer. Så då fick vi ju testa matstolen och fick som sagt en mycket nöjd tjej som resultat! Endast 3 månader och 10 dagar gammal klarade hon det bättre än vad brorsorna gjorde vid 4 månaders ålder.

Och så fixade vi julkorten idag och lilla L var en av Tomtens renar. Jättesöt liten dräkt som morfar inhandlade redan till största storebror V för fyra år sedan. Tyvärr var den alldeles för stor för båda brorsorna när de firade sina första jular, men till lilla L som är lite äldre nu vid sin första jul passade den perfekt! Så det blev en väldigt söt liten ren... och ett roligt kort med alla tre barnen som jag inte tänker avslöja ännu.

Julpyssel

Idag har jag och grabbarna bakat pepparkakor! Oj, vad roligt de tyckte att det var! De var jätteduktiga och hade riktigt bra tålamod. Det blev bara lite deg kvar till mig att göra några pepparkakor på när de hade tröttnat och ville ha mellanmål. Båda två tyckte att det var jätteroligt med de olika formarna, foten var nog populärast tror jag.

Sedan blev det upp med julljusstakarna och julstrumporna. Imorgon ska vi leta reda på adventsljusstaken. Sen får vi se imorgon bitti om tomtenissarna har varit här och lagt adventspresenter i julstrumporna...

E har däremot inte varit på topp idag och varit väldigt dämpad och inte velat äta precis. Han började klaga på halsont senare på eftermiddagen och lade sig i soffan där han stannade hela kvällen. Alldeles rödblossig och varm så lite feber var det nog allt. Det var knappt han kunde få i sig lite juice vilket annars brukar försvinna på ett kick.

Ett tillägg till nedanstående ilskna inlägg

Jag tvingade maken att ringa sina föräldrar och fråga om de kunde tänka sig att vara barnvakter när vi ska på morfars begravning om en vecka. Och det blev ett himla gnällande och pipande! Hur svårt kan det vara?? Vi tar givetvis med oss lilla L och de är två stycken om två barn! Svärmor är dessutom barnskötare. De gör ju inget annars och vi har aldrig bett dem vara barnvakt förut. Om de nu ska fira jul med oss kan de banne mig passa sina barnbarn när vi ska på begravning!

Jul

Julen har bara blivit ett enda stort ångestladdat ämne. Usch, vad jag är arg och ledsen just nu! Kan nog inte skriva något utan att låta alltför ilsk skulle jag tro.

Två scenarion

En familj. Tre gemensamma småbarn + ett bonusbarn (mannens barn).

Mannens sida: Pensionerade föräldrar som inte har något större intresse av sina barnbarn, träffar barnen ca 2 ggr per halvår. En bror med tre tonårsbarn som ej vill fira jul och som barnen träffar ca 1 gång per år.

Kvinnans sida: Engagerade föräldrar som fortfarande är i arbetsför ålder, har en mycket nära relation till barnen. Två bröder. En bror med sambo och ett småbarn som barnen träffar ofta och har en nära relation till. En bror med sambo som trots att barnen ej träffar dem ofta har en nära relation till barnen (de är engagerade och bryr sig om barnen). Kvinnans släktingar är även mycket engagerade i bonusbarnet som de lärde känna då hon var 4 år (idag 11 år).

Så två scenario

1. Mannens pensionerade föräldrar kommer hem till familjen på julafton. Detta innebär att barnfamiljen med tre småbarn (då 4 år, 3 år och 4 mån gamla + 11 år) ska laga all mat och arrangera alltihop. Tilläggas kan att mannen inte kan laga mat överhuvudtaget samtidigt som han inte klarar av att ta hand om alla tre barnen själv när kvinnan fixar maten. Inga möjligheter till julfirande med kvinnans familj.

2. Familjen åker 7 mil (ca 50 minuter på mycket bra vägar) till kvinnans bror som har sambo och ett litet barn. Brodern med sambo är mycket duktiga på att laga mat och har då fixat allt sådant. Där finns även kvinnans föräldrar, broderns sambos föräldrar och syster. Möjligtvis även kvinnans andra bror. Familjen firar då jul tillsammans med mannens föräldrar och bror med barn hemma hos mannens föräldrar den 23:e december (lillejulafton) istället och får därmed fira jul med alla på båda sidor av släkten. Barnen får träffa både sin kusin på mammans sida och sina kusiner på pappans sida (vilket är viktigt framförallt för bonusbarnet som endast är hos familjen mycket sällan och i korta perioder)

I scenario 1 får inte bonusbarnet alls träffa sina mer jämnåriga kusiner vilket hon har ett mycket stort intresse av att göra. Inget av barnen får heller träffa sin lilla kusin som de allihop har en mycket nära och bra relation till och som de gärna träffar. Fyraåringen och treåringen hade antagligen även uppskattat att träffa sina stora kusiner även om de knappt känner dem. Barnen känner knappt alls sina farföräldrar och har inget större intresse i att träffa dem alls. Farföräldrarna är inte intresserade av att hjälpa till med barnen eller matlagning utan ska ha all service.

I scenario 2 får barnen träffa alla kusiner och släktingar. Farföräldrarna får offra sig och ha ett litet firande hemma hos sig på lille julafton, men får träffa alla barnbarn och båda sina söner. Familjen får köra en längre sträcka, men barnen är vana vid att åka bil och på hemvägen kommer de antagligen att somna. Väglaget är inga problem om det inte mot förmodan skulle vara snöstorm just på julafton (inte särskilt troligt). Vi får även åka en längre sträcka på lille julafton på 10 mil enkel väg. Alla får träffa alla i samband med julen och vi som har tre småbarn slipper allt stök med julmat och städning. Kvinnans föräldrar och bror kommer även roa och hjälpa till med barnen och kommer avlasta kvinnan och mannen rejält och låta dem få andningspauser.

Kvinnans bror bestämde sig för att ha julfirande hemma hos sig och bjöd in kvinnans föräldrar som tackade ja. Kvinnans föräldrar varken vill eller orkar ha julfirande hos sig i år då kvinnans morfar precis har gått bort. Efter allt tjaffsande sa kvinnan till sin man att han fick prata med sina föräldrar och lägga fram våra två förslag. Givetvis valde de scenario 1, det är ju bekvämt och enkelt för dem! Hur i hel**te kan han låta dem välja vår jul??! Han lät dem välja hur vi ska fira vår jul!! Två pensionärer som likaväl hade kunnat vara hos sin andra son på julafton och fira där måste tvunget tvinga oss till att BARA träffa dem under julen!!! F*n vad sur jag blir!

KAN HAN ALDRIG BESTÄMMA NÅGOT SJÄLV OCH TÄNKA PÅ SIN FAMILJ FÖRST OCH FRÄMST OCH INTE SINA FÖRÄLDRAR???!

Nu ligger han rejält på minussidan...

Besök

Barnens mormor med hund kom på besök idag och så här roligt hade Z och hunden.

Lilla tigern i sin fina mössa och tossor som hon fått av sin morbror

V tar en cykeltur med förskolans gosehund på pakethållaren

Tråkdag

Idag är en riktigt lång och tråkig dag. Det blåser ute och är svinkallt vilket gör det mycket svårt och krångligt att gå ut med tre små barn. Hela processen blir väldigt invecklad, speciellt då treårstrotset är i full gång hos E och därmed vägrar han overall. Så det är en innedag idag och då går energin upp i taket.

Men jag lyckades packa in allihop i bilen och köra till Mathuset, som killarna så fint kallar det. Stor lycka för killarna så klart medan lillskruttan var mindre nöjd. Som tur var så fick killarna fin fina presenter igår då de hade kalas med sina kompisar M och J. E fick en tjusig kaffekokare som man kan ha vatten i och det bubblar och har sig. Den har han lekt med hela dagen. Och V fick en grön borrmaskin, precis vad han hade önskat sig!

Sen ska vi försöka ge oss på att få ett fint julkort med tre glada barn... hur nu det ska gå till.

Har ju glömt en familjemedlem...

Z slappar i soffan...

Livet går vidare

På något absurt sätt så snurrar livet bara vidare trots att en person som alltid har funnits där helt plötsligt inte finns längre. Man inser att ingen är odödlig. Det blir mycket när någon lämnar oss. Min mamma och moster har redan ordnat med präst, kryka, tid för begravningen och fixat allt med begravningsbyrån. Visst var morfar väldigt gammal, men på något vis känns det helt vansnnigt att allt är fixat inte ens två dagar efter att han dog. Fast nog återstår mycket ännu...

V:s och E:s kompis M hade två hundar. Hund 2 dog för några veckor sen och V och E fick höra att hund 2 var i hundhimlen. Så när jag berättade för V att gammelmorfar som varit så sjuk på sjukhuset hade dött och att han inte fanns mer och att vi inte kunde träffa honom mer konstaterade V mycket klokt att "Då är han i hundhimlen med xxxx!". Och givetvis skulle gammelmorfar och hund 2 ha det bra i hundhimlen och ta hand om varandra tyckte V.

Ibland är det skönt att barnen än så länge är så små att de inte förstår allt här i världen. Storasyster M tar det nog lite hårdare då hon förstår även ifall hon inte hade någon nära relation till morfar. Hon bröt ihop totalt när min farfar dog som hon inte kände alls och detsamma gällde när hennes egen gammelfarmor dog som hon inte heller kände.

Den femte december blir det begravning och som tur är har vi en bra förskola som låter pojkarna vara där då fast de egentligen inte ska vara där. Så det blir mamman, pappan och lilltjejen som åker på begravning. Då blir det bara E som inte varit på begravning som bebis...

En länk i kedjan har lossnat

Inatt dog min morfar. Han blev 96 år gammal och var frisk in i det sista förutom den fruktansvärda lunginflammation som släckte hans ljus. Min morfar var helt klar i huvudet trots sin aktningsvärda ålder och han levde ett långt och rikt liv.

Det är tur att jag har mina små frön annars vet jag inte vad jag gjort. Morfar kommer alltid leva vidare i oss.

Tack för allt, morfar!

Fyra år!!

Igår fyllde vår lille V hela fyra år! Han fick fin fina saker som han hade önskat sig, bland annat en blå gitarr och lego. Mormor och morfar kom hit och kalasade med oss. På lördag blir det stort kalas med släkten och V ser framemot fler presenter. Idag firades han på förskolan och bjöd kompisarna på glass. Han hade även kalas idag tillsammans med kompisen M som fyller år idag, också fyra år.

Mamman förundrades hela dagen igår över att det redan gått hela fyra år. Hur kunde tiden rusa iväg så fort? Hur kunde den lilla lilla bebisen på 3320 gram och 49 cm bli en fyraåring på 15 kg och över 100 cm lång?! Tänk att min förstfödde blivit så stor! Som han chockade oss allihop då han föddes en hel månad förtidigt. Jag gick och tänkte hela dagen igår om hur den dagen var för fyra år sedan. När vattnet gick vid 8.30 när jag klev ur sängen. Besöket på förlossningen vid 10.30, hur vi skickades hem trots täta värkar. Smärtan där hemma och den hemska bilturen in till förlossningen igen vid 13.30 efter bara en timme hemma. Hur barnmorskeeleven kl 14.00 konstaterade att jag var fullt öppen och sedan timmarna med lustgasen innan jag äntligen fick krystvärkar. 17.28 den tredje november 2004 föddes ett litet mirakel, en alldeles fantastisk liten pojke som har förgyllt vår tillvaro i fyra år och som förhoppningsvis ska fortsätta att göra det i många år till.