Livet går vidare

På något absurt sätt så snurrar livet bara vidare trots att en person som alltid har funnits där helt plötsligt inte finns längre. Man inser att ingen är odödlig. Det blir mycket när någon lämnar oss. Min mamma och moster har redan ordnat med präst, kryka, tid för begravningen och fixat allt med begravningsbyrån. Visst var morfar väldigt gammal, men på något vis känns det helt vansnnigt att allt är fixat inte ens två dagar efter att han dog. Fast nog återstår mycket ännu...

V:s och E:s kompis M hade två hundar. Hund 2 dog för några veckor sen och V och E fick höra att hund 2 var i hundhimlen. Så när jag berättade för V att gammelmorfar som varit så sjuk på sjukhuset hade dött och att han inte fanns mer och att vi inte kunde träffa honom mer konstaterade V mycket klokt att "Då är han i hundhimlen med xxxx!". Och givetvis skulle gammelmorfar och hund 2 ha det bra i hundhimlen och ta hand om varandra tyckte V.

Ibland är det skönt att barnen än så länge är så små att de inte förstår allt här i världen. Storasyster M tar det nog lite hårdare då hon förstår även ifall hon inte hade någon nära relation till morfar. Hon bröt ihop totalt när min farfar dog som hon inte kände alls och detsamma gällde när hennes egen gammelfarmor dog som hon inte heller kände.

Den femte december blir det begravning och som tur är har vi en bra förskola som låter pojkarna vara där då fast de egentligen inte ska vara där. Så det blir mamman, pappan och lilltjejen som åker på begravning. Då blir det bara E som inte varit på begravning som bebis...