Nu är han definitivt borta, morfar. Min underbara morfar är begravd vid kyrkan i sin hemort idag. Det var en jättefin ceremoni och en mycket trevlig minnesstund efteråt. Lilla L var med och uppförde sig exemplariskt.
Det känns fortfarande overkligt, men det har nog så smått börjat sjunka in att morfar faktiskt är borta. Men det kändes skönt att höra att han hade sagt till min mamma och min moster att "Nu räcker det, nu räcker det." Han var nöjd och kände sig färdig med livet. Min älskade morfar.
För att nämna något mindre trevligt med hela begravningen är de människor som inte har träffat morfar på många, många år och som kommer och låtsas bry sig när det bara är arvet som intresserar egentligen. Att stå och diskutera företag och fabriker vid graven där morfars kista precis sänkts ner är höjden av dåligt omdöme anser jag. Visa lite respekt även om ni inte gjorde det då han fortfarande fanns här hos oss!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar