Taktkänsla

På E:s kalas var givetvis släkten med, där inkluderas svärföräldrarna och mina föräldrar. Svärmor har vid många tillfällen bevisat sin brist på taktkänsla. Hon älskar att diskutera hemskheter (både egna och andras) och har ingen känsla alls för att de omkring henne kanske blir ledsna eller tar illa vid sig om det handlar om dem själva eller någon närstående. Ett exempel är hennes fascination vid smärta vid förlossningar. Hon har en bild av sin andra svägerska i ett fotoalbum där hon ligger i förlossningssängen med massor av blod och helt slut efter sin första förlossning. Den bilden visar hon gladeligen upp för alla gäster som kommer. När jag hade fött V var jag mycket väl medveten om hennes tendenser och när hon hälsade på oss och skulle titta på bilder av V från BB sa jag till maken att inte visa bilderna från förlossningen varpå svärmor snabbt klämmer ur sig: "Ja, men de bilderna vill jag se! Visa mig dem!". Maken gjorde givetvis inte det.

Så igår på E:s kalas kunde givetvis svärmor inte låta bli att ta upp min morfars död. Och givetvis ska hon prata med min mamma om det, som har varit mycket ledsen och mått mycket dåligt av alltihop. Svärmor vill veta alla detaljer om hur det gick till och varför han dog och ojade sig över det hela. Sedan skulle hon givetvis diskutera begravningen och allt jobb som följer efter med mormor och deras hus. Mamma sitter snällt och svarar men är uppenbart mycket besvärad och vill inte alls prata om det. Trots att hon försöker byta ämne tjatar svärmor på om morfar.

Någon slags förståelse för andra människor borde man ha. Och om inte annat kanske man inte behöver prata om det på ett barnkalas när man sitter bredvid sina barnbarn som mycket väl hör och förstår.