Barnens mormor med hund kom på besök idag och så här roligt hade Z och hunden.
tisdag 25 november 2008
måndag 24 november 2008
Tråkdag
Idag är en riktigt lång och tråkig dag. Det blåser ute och är svinkallt vilket gör det mycket svårt och krångligt att gå ut med tre små barn. Hela processen blir väldigt invecklad, speciellt då treårstrotset är i full gång hos E och därmed vägrar han overall. Så det är en innedag idag och då går energin upp i taket.
Men jag lyckades packa in allihop i bilen och köra till Mathuset, som killarna så fint kallar det. Stor lycka för killarna så klart medan lillskruttan var mindre nöjd. Som tur var så fick killarna fin fina presenter igår då de hade kalas med sina kompisar M och J. E fick en tjusig kaffekokare som man kan ha vatten i och det bubblar och har sig. Den har han lekt med hela dagen. Och V fick en grön borrmaskin, precis vad han hade önskat sig!
Sen ska vi försöka ge oss på att få ett fint julkort med tre glada barn... hur nu det ska gå till.
Men jag lyckades packa in allihop i bilen och köra till Mathuset, som killarna så fint kallar det. Stor lycka för killarna så klart medan lillskruttan var mindre nöjd. Som tur var så fick killarna fin fina presenter igår då de hade kalas med sina kompisar M och J. E fick en tjusig kaffekokare som man kan ha vatten i och det bubblar och har sig. Den har han lekt med hela dagen. Och V fick en grön borrmaskin, precis vad han hade önskat sig!
Sen ska vi försöka ge oss på att få ett fint julkort med tre glada barn... hur nu det ska gå till.
fredag 21 november 2008
torsdag 20 november 2008
Livet går vidare
På något absurt sätt så snurrar livet bara vidare trots att en person som alltid har funnits där helt plötsligt inte finns längre. Man inser att ingen är odödlig. Det blir mycket när någon lämnar oss. Min mamma och moster har redan ordnat med präst, kryka, tid för begravningen och fixat allt med begravningsbyrån. Visst var morfar väldigt gammal, men på något vis känns det helt vansnnigt att allt är fixat inte ens två dagar efter att han dog. Fast nog återstår mycket ännu...
V:s och E:s kompis M hade två hundar. Hund 2 dog för några veckor sen och V och E fick höra att hund 2 var i hundhimlen. Så när jag berättade för V att gammelmorfar som varit så sjuk på sjukhuset hade dött och att han inte fanns mer och att vi inte kunde träffa honom mer konstaterade V mycket klokt att "Då är han i hundhimlen med xxxx!". Och givetvis skulle gammelmorfar och hund 2 ha det bra i hundhimlen och ta hand om varandra tyckte V.
Ibland är det skönt att barnen än så länge är så små att de inte förstår allt här i världen. Storasyster M tar det nog lite hårdare då hon förstår även ifall hon inte hade någon nära relation till morfar. Hon bröt ihop totalt när min farfar dog som hon inte kände alls och detsamma gällde när hennes egen gammelfarmor dog som hon inte heller kände.
Den femte december blir det begravning och som tur är har vi en bra förskola som låter pojkarna vara där då fast de egentligen inte ska vara där. Så det blir mamman, pappan och lilltjejen som åker på begravning. Då blir det bara E som inte varit på begravning som bebis...
V:s och E:s kompis M hade två hundar. Hund 2 dog för några veckor sen och V och E fick höra att hund 2 var i hundhimlen. Så när jag berättade för V att gammelmorfar som varit så sjuk på sjukhuset hade dött och att han inte fanns mer och att vi inte kunde träffa honom mer konstaterade V mycket klokt att "Då är han i hundhimlen med xxxx!". Och givetvis skulle gammelmorfar och hund 2 ha det bra i hundhimlen och ta hand om varandra tyckte V.
Ibland är det skönt att barnen än så länge är så små att de inte förstår allt här i världen. Storasyster M tar det nog lite hårdare då hon förstår även ifall hon inte hade någon nära relation till morfar. Hon bröt ihop totalt när min farfar dog som hon inte kände alls och detsamma gällde när hennes egen gammelfarmor dog som hon inte heller kände.
Den femte december blir det begravning och som tur är har vi en bra förskola som låter pojkarna vara där då fast de egentligen inte ska vara där. Så det blir mamman, pappan och lilltjejen som åker på begravning. Då blir det bara E som inte varit på begravning som bebis...
onsdag 19 november 2008
En länk i kedjan har lossnat
Inatt dog min morfar. Han blev 96 år gammal och var frisk in i det sista förutom den fruktansvärda lunginflammation som släckte hans ljus. Min morfar var helt klar i huvudet trots sin aktningsvärda ålder och han levde ett långt och rikt liv.
Det är tur att jag har mina små frön annars vet jag inte vad jag gjort. Morfar kommer alltid leva vidare i oss.
Tack för allt, morfar!
Det är tur att jag har mina små frön annars vet jag inte vad jag gjort. Morfar kommer alltid leva vidare i oss.
Tack för allt, morfar!
tisdag 4 november 2008
Fyra år!!
Igår fyllde vår lille V hela fyra år! Han fick fin fina saker som han hade önskat sig, bland annat en blå gitarr och lego. Mormor och morfar kom hit och kalasade med oss. På lördag blir det stort kalas med släkten och V ser framemot fler presenter. Idag firades han på förskolan och bjöd kompisarna på glass. Han hade även kalas idag tillsammans med kompisen M som fyller år idag, också fyra år.
Mamman förundrades hela dagen igår över att det redan gått hela fyra år. Hur kunde tiden rusa iväg så fort? Hur kunde den lilla lilla bebisen på 3320 gram och 49 cm bli en fyraåring på 15 kg och över 100 cm lång?! Tänk att min förstfödde blivit så stor! Som han chockade oss allihop då han föddes en hel månad förtidigt. Jag gick och tänkte hela dagen igår om hur den dagen var för fyra år sedan. När vattnet gick vid 8.30 när jag klev ur sängen. Besöket på förlossningen vid 10.30, hur vi skickades hem trots täta värkar. Smärtan där hemma och den hemska bilturen in till förlossningen igen vid 13.30 efter bara en timme hemma. Hur barnmorskeeleven kl 14.00 konstaterade att jag var fullt öppen och sedan timmarna med lustgasen innan jag äntligen fick krystvärkar. 17.28 den tredje november 2004 föddes ett litet mirakel, en alldeles fantastisk liten pojke som har förgyllt vår tillvaro i fyra år och som förhoppningsvis ska fortsätta att göra det i många år till.
Mamman förundrades hela dagen igår över att det redan gått hela fyra år. Hur kunde tiden rusa iväg så fort? Hur kunde den lilla lilla bebisen på 3320 gram och 49 cm bli en fyraåring på 15 kg och över 100 cm lång?! Tänk att min förstfödde blivit så stor! Som han chockade oss allihop då han föddes en hel månad förtidigt. Jag gick och tänkte hela dagen igår om hur den dagen var för fyra år sedan. När vattnet gick vid 8.30 när jag klev ur sängen. Besöket på förlossningen vid 10.30, hur vi skickades hem trots täta värkar. Smärtan där hemma och den hemska bilturen in till förlossningen igen vid 13.30 efter bara en timme hemma. Hur barnmorskeeleven kl 14.00 konstaterade att jag var fullt öppen och sedan timmarna med lustgasen innan jag äntligen fick krystvärkar. 17.28 den tredje november 2004 föddes ett litet mirakel, en alldeles fantastisk liten pojke som har förgyllt vår tillvaro i fyra år och som förhoppningsvis ska fortsätta att göra det i många år till.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)