Perspektiv

Man får lite perspektiv på saker och ting ibland som tur är.

Som ung och frisk så har jag inte haft några större krämpor och mått bra. Häromdagen stod jag och stekte pannkakor och då blir det till att stå upp en stund, det går inte precis att gå ifrån och det tar ett tag att steka pannkakorna. När jag var gravid med L klarade jag inte av det. Jag fick så fruktansvärt ont och satt alltid på en av våra barstolar när jag lagade mat. Jag klarade knappt av att gå uppför trappan och att gå runt kvarteret var en plåga. Att bära eller lyfta pojkarna var fullkomligt omöjligt. Jag kunde inte böja mig ner och jag hade alltid vansinnigt ont när jag låg ner och sov jättedåligt pga det. Den enda position som var uthärdlig var att sitta i soffan, men där var det svårt att komma upp ifrån och om jag satt för länge så gjorde det ont med. Jag längtade så efter att slippa ha ont, att kunna röra mig igen och klara av saker som jag alltid kunnat göra tidigare!

Och det är så skönt nu när jag inte har ont längre även ifall jag fortfarande inte klarar av för snabba eller för långa promenader, men den stora skillnaden är att så fort jag vilat lite nu så försvinner smärtan vilket den inte gjorde när jag var gravid. Denna enorma smärta är nog den allra största anledningen till att jag aldrig vara gravid igen. Dels orkar jag inte gå igenom det igen, men jag skulle också vara orolig för att det inte skulle försvinna efteråt.

Foglossning är ett handikapp. Foglossningen är inte något man ska behöva stå ut med. Foglossning är inte nödvändigtvis en del av livet som försäkringskassan gärna säger. Är du gravid och har foglossning som starkt påverkar din vardag och din möjlighet att jobba tycker jag att det är en självklarhet att man ska bli sjukskriven. Jag har tur som jobbar med småbarn och som pga det blev sjukskriven halvtid redan i v25 och sedan heltid i v30, till och med försäkringskassan inser att det är mycket svårt och smärtsamt att jobba med småbarn och vara gravid med kraftig foglossning.